Statsrådets landsbygdspolitiska redogörelse behandlas för närvarande i riksdagen. Den visar att landsbygden är en central del av Finlands hållbara framtid. Hur landsbygden fungerar berör nationell försörjningsberedskap, hållbar ekonomisk tillväxt och sociala sammanhållning.
Redogörelsen identifierar stora möjligheter inom bio- och cirkulär ekonomi, energiomställning, livsmedelskedjan, natur- och landskapsvård, naturbaserat välbefinnande, hållbar turism samt kreativa och kulturella näringar. Det handlar på nationell nivå om värdeskapande i miljardklassen. Samtidigt betonas att landsbygden i många avseenden fungerar annorlunda än städerna, vilket har direkt betydelse för hur dessa möjligheter kan förverkligas och målsättningar omsättas i praktiken.
Företagandet på landsbygden är mer småskaligt, branschöverskridande och platsbundet. Boende, tillgång till service och infrastrukturens skick är tätt sammanflätade med boende och företagens verksamhetsförutsättningar. Innovationer uppstår ofta i praktiskt samspel mellan natur, företag och nätverk, där även yrkesutbildningen spelar en central roll. Civilsamhället har en mer bärande funktion än i städerna genom föreningar och frivilligverksamhet som bidrar till och upprätthåller sammanhållning, service, infrastruktur och trygghet.
Samtidigt identifieras tydliga strukturella utmaningar. Landsbygdsbefolkningen fortsätter minska och åldras. Flyttningsrörelsen är selektiv. Bristen på arbetskraft och kompetens är stor. Behovet av nya företagare och lyckade ägarbyten är omfattande. Tillgången till finansiering och innovationsresurser bromsar utvecklingen. Konstanta förändringar i basservicen och digitalisering av tjänster påverkar förtroendet för det offentliga. Utmaningarna slår olika i landets olika delar och i olika landsbygdsområden. Platsneutrala lösningar som utgår ifrån nationella eller regionala medeltal och lägesbilder riskerar att fördjupa ojämlikheter områdena emellan.
Intresset för att bo på landsbygden är ändå alltjämt starkt. Livskvaliteten upplevs som hög och omgivningen som gynnande för både vardagsliv och innovativt företagande. Hur detta intresse kan omsättas i faktiska flytt‑ och etableringsbeslut, eller konkretiseras i rätten till att stanna kvar, är därför en nyckelfråga. Det är också här redogörelsen placerar sitt utvecklingsfokus och identifierar fem tväradministrativa målhelheter och 23 stycken rekommendationer som tillsammans ska stärka landsbygdens livskraft på lång sikt. Målhelheterna berör uppdaterad digital och fysisk tillgänglighet, där fungerande kommunikationer, transporter och datakommunikationsförbindelser utgör grundförutsättningar för boende, företagande och service. Behovet av att stärka strukturer som möjliggör ekonomisk förnyelse, tillgång till finansiering, innovationsverksamhet och kompetensutveckling i landsbygdsområdena betonas. En fungerande vardag med välbefinnande, tillit och framtidstro, där boende, service, kultur, gemenskap och trygghet ses som ömsesidigt beroende faktorer betonas. Vidare lyfts behovet av att samla, utveckla och bättre utnyttja samhällelig landsbygdsinformation, för att beslutsfattandet ska utgå ifrån relevant och platsanpassad kunskap. Slutligen betonar redogörelsen vikten av att stärka landsbygdspolitiska och förvaltningsövergripande samordningen.
En bärande princip är att ansvaret för landsbygdens livskraft inte ligger hos en enskild aktör eller sektor. Slutsatsen är också tydlig: när de tväradministrativa målen omsätts i konsekventa, platsbaserade åtgärder kan intresset för landsbygdsboende, företagande och medborgarverksamhet omvandlas till bestående livskraft och vidare till allt starkare nationell försörjningsberedskap, hållbar ekonomisk tillväxt och social sammanhållning.
Sari Essayah
Jord- och skogsbruksminister
(Krönikan ingår i årets upplaga av Bondeföretagaren)